Varför kan inte barn av idag roa sig själva?

Att vara hemma med sjukt barn är inga problem så länge dottern är riktigt sjuk.
Nu när hon är på bättringsvägen kommer den stora frågan:
- Mamma, jag har tråkigt. Vad ska jag göra?
- Jaha, men lek en stund då.
- Jamen jag vill ju vara med dig...
- Men du har ju massor av leksaker! Lek med några av dem.
- Nä... Det är inte roligt.
- Nähä, men sätt dig och rita eller pyssla i någon av dina triljarders pysselböcker då?
- Suck... Det är inte roligt heller, om inte någon kompis eller du är med...
- Jamen sätt dig i soffan och ha tråkigt då! Då kanske du kommer på något att göra. Eller så hjälper du mig med tvätten och plocka ur diskmaskinen osv.
- Okej, jag hjälper väl dig då...
- Jaha, tack då...

Att leka själv verkar inte ens vara ett alternativ.

När jag var liten lekte jag mycket själv och tyckte det var roligt.
Jag hade en egen garderob (mindre klädkammare utan fönster men med lyse).
Där hade pappa satt upp hyllor för mina leksaker.
Vissa av hyllorna fick vara "rum" till mina barbiedockor.

Fantasin var det inga som helst problem med.
Jag kunde sitta hela dagar i min garderob och leka.

En kväll glömde t o m mamma bort att jag satt där.
Lätt stressad slet hon upp dörren och sa:
- Men Gud! Är du vaken fortfarande? Det är jättesent och jag trodde du redan gått isäng!
- Jamen hur ska jag veta det? Jag kan ju inte klockan än...
- Förlåt, förlåt... Men jag glömde totalt bort dig!
- Eh??

Så jag kan säga att jag som vuxen äntligen "kommit ut ur garderoben" och mena det bokstavligen!
Ha ha ha ha...