När jag jobbade på biblioteket för ca 20 år sedan så hade en nyutexaminerad tjej från Karlstad börjat som bibliotekarie där. Hon jobbade sitt första kvällspass (då är man ensam), när hon lånade ut böcker till en äldre herre med grov norrländsk dialekt.

När själva utlånet var klart säger han:
- Int ha je n'kaasch?
- Eh, förlåt?
- Ha je n'kaasch? (Norrlänningar brukar forkorta ord och när de pratar med oförstående personer så minskar de ner ordmängden ytterligare, varför slösa på bokstäver?)
- Eh...??
I samma takt som hennes panik ökar stiger rödfärgen i ansiktet. Hon funderar febrilt på vad i hela friden den där människan vill, eftersom han tittar så skarpt på henne och tydligen förväntar sig ett svar...
Då! Ett liljeholmens tänds och hon fattar äntligen:
- Åååh, du vill ha en plastpåse!
- He va ju he ja sa...

Summa summarum: I Norrland kallar vi plastpåsar för kassar!