Läste just på Lisas blogg där hon kallar sig "Tant Lisa".

Kom då ihåg när jag blev kallad Tant första gången OCH tyckte det lät LITE fel...

När jag hoppat av gymnasiet började jag jobba (ungdomspraktik).
Trots den usla ersättningen så tyckte jag att det var så roligt.
För jag fick vara på ett av mina favoritställen!

BIBLIOTEKET!

Ja, där har jag trivts ända sedan jag var liten och mamma tog med mig för att låna böcker.
Älskar doften av böcker.
Oändliga världar att kasta sig in i.

Så när jag var där och jobbade (satt i receptionen) var jag ungefär 16 år...

En mamma var där för att låna böcker med sina barn.
Ett av barnen viskade något till henne och hon svarade:
- Men bara gå och fråga TANTEN där borta bakom disken...

Jag vände mig instinktivt om för att se om någon annan av de jag jobbade med hade kommit ner.
Men nej...
Insåg DÅ att det var MIG mamman menade.

Hade VERKLIGEN svårt att hålla mig för skratt medan jag skulle svara på barnets fråga!

Under den tid jag jobbade på Biblioteket så blev jag så van vid att kallas tant, så jag reagerar inte på det uttrycket sedan dess!

Jag = "Tant" since 16...

Slå det om ni kan! He he...